Dag 21 ...

Dag 21 har passerat och jag är osäker. Hur jag än tittar och hur mycket jag än vill så är det bara med mycket god vilja som man kan urskilja en antydan till de hallonröda omisskännliga tecknet på dräktighet.

Ariels ljuver är förvisso inte kritvita men knappast hallonröda. Magen hennes är rund och trind men den kan ju visa sig rymma andra godbitar än just kattungar eftersom hon äter med god aptit.

Undrar sa flundran ...

Parningsdags

Ariel har hållt låda i tre nätter (läs vrålat), är intensivt kelsjuk och vänder rumpan till och trampar som bara den så fort borsten tas fram. Höglöpet går inte att ta miste på. Nu gäller det att agera snabbt eller inte alls.

Valet stod mellan att låta henne gå igenom detta löp som kan hålla på veckovis eller ringa och fråga om hon får komma till en hane. Har redan sedan tidigare fått klartecken från ägarinnorna till två potentionella, väldigt fina hanar. Känns bra att ha två att välja på, rent av lite lyxigt särskilt när tajmingen är lite dålig.

Väl medveten om att det är precis inför nyårsfirande med alla förberedelser beslutade jag mig för att försöka bespara Ariel det lidande som det trots allt innebär med långa löp. Ariel har löpt sen innan jul. Hon har mycket långa och starka löp så för hennes skull valde jag att iallafall fråga. Kan inte få mer än ett nej.

Med tanke på att det är med kort varsel och ont om tid, slog jag en signal till Salos matte och ursäktade så mycket och tog mod till mig och frågade om han var ledig och om hon ville ta emot oss, trots tiden. Den rara människan sa att vi var välkomna med Ariel, så i eftermiddag bär det av. Ariel kommer att mycket glad.

Känns även väldigt roligt att det blir Salo igen (på bilden). Särskilt när det föll ut så bra ut sist, vilket Esprit med sitt Ex1 är ett finfint litet kvitto på.

Om - tid och färgutfall

Kombinationen Ariel och Salo kan ge blåmaskade och blåtabbymaskade småkissar. Chansen är 50-50. Sist fick vi två underbara blåtabbyungar, så lite håller vi tummarna för solida den här gången. Egentligen spelar det ingen roll eftersom tabbysarna är så kollosalt söta. Till att börja med håller vi tummarna för att hon tar sig.

Tecken på om hur det har gått lär visa sig i runt den 20 januari.
Eventuella kattungar beräknas anlända den andra veckan i mars och vara leveransklara i månadsskiftet maj-juni 2010.

Två birmabebisar

Redan vid 23.30 igår gick vattnet, sen fick vi vänta, och vänta.

Klockan 05.35 imorse kom den första. 123 g.

Klockan 06.03 kom nummer två. 104 g. Ville inte hålla sig stilla på vågen så det var svårt att se en exakt vikt. Måste ha varit denna lilla som sprattlat så kollosalt där inne i magen.



Nu är klockan 07.30 och mor sover/myser och ungarna tuttar. Det verkar väldigt lugnt. Det är kanske så att det är över nu.

En dag över tiden

Det blev inga bebbar igår som jag trott. Nu har det mesta av långfredagen gått också. Några vändor till bolådan har gjorts och visst är hon lite mer pratsam och närgången/kelig men annars verkar hon cool.

Sitter ensam hemma nu när resten av familjen åkt iväg på födelsedagskalas.




Hoppas självklart att Ariel och jag ska få fira ett alldeles eget barnkalas.

Dagen D

Ariel har mycket att stå i. Bädda i bolådan, vila, sova och bli gosad med. Hon har till och med tid med lite manikyr.







Verkar inte direkt i födslotankar trots att matte håller på att nästan längta ihjäl sig.

+ 1 kg

Ariel har gått upp nästan exakt 1 kg under sin dräktighet. Nyfikenheten växer tyder det på god aptit eller många bebisar, tro.

Det börjar närma sig

Väcktes vid 4-tiden i morse av att Ariel stökade i bolådan. Det behövs inte mycket må jag säga för att för att jag plötsligt ska bli klarvaken.

Tassade försiktigt upp och möttes av ett par förvånade ögon. Gick inte att ta miste på att hon var förvånad att se matte uppe så tidigt. Satte mig en stund brevid för att se det fanns några förlossningstecken. Men hon provlåg uppenbarligen bara, för efter en stund gick hon upp och la sig i sängen igen. Själv tassade jag efter och sen sov vi tills väckarklockan ringde.

Nu sitter jag alltså här framför burken. Har precis haft en sådan där mysstund. Ariel har legat i mitt knä och känt ungarna leva rullan där inne. Efter ha varit lagom social i lagom lång stund har hon nu glidit ner på golvet och ligger fridfullt och sover. Magen går i vågor och pälsen svajar av fosterrörelser.

Redan igår kväll tyckte jag att magen "sjunkit" så det börjar definitivt att närma sig.

Kattungar den 9:e april?

Upptäcker att jag räknat fel. Slarvade och glömde bort att februari är en kort månad.

Beräknat förlossningsdatum blir således den 9 april, under förutsättning att hon föder på dag 67.

Passar på att uppgradera min gissning till att det bor minst 2 st där inne i magen.

Plötsligt sprattlade det till

Satt i tv-soffan med Ariel så där mysigt ihoprullad i knät. Plötsligt sprattlade det till i knät. Ett litet lyckorus drar genom min egen kropp.

Nu vet jag med all säkerhet att det bor minst en liten sprattelfigur där inne i hennes mage.

Och det är bra 7 dagar kvar till beräknad nedkomst.

En vecka kvar

I dag är det precis en vecka kvar om hon, precis som de båda gångerna tidigare, får på dag 67.

Magen är trind men inte jättestor. Idag försökte hon hoppa upp på bänken vid diskhon men misslyckades. Det måste ha berott på viktökningen. Ska nog ta och väga henne idag.

Undrar hur många små som "bor" där inne. Min gissning 1 eller 2.

En antydan till rondör

Om jag inte misstar mig så börjar en viss antydan till rundning synas på Ariels mage. Aningen lite större på vänster sida än den högra känns det som. När hon gör sin lilla hälsningscermoin lägger hon sig numer alltid på den högra sidan vilket gör att man lätt känner en liten putmage.

Armar uppåt sträck och knäna böj

Ariel hör direkt när jag svänger in med bilen framför huset. Samtidigt som jag kliver in i hallen kommer hon emot mig med svansen med fin hälsningsböj som i bland följs av ett hej-mjau. Sen, som av en händelse, faller hon liksom omkull och sträcker välmående på sig. Armar, f'låt framben, uppåt sträck är en lika uppfordrande som oemotståndlig inbjudan att klappa armhålor och mage.

Skulle man få för sig dumheten att ignonerar möts man av en förebrående blick, och gör inte om den dumheten :-*

1 månads dräktighet

Sömnbehovet har inte minskat, hallontuttarna är något mer framträdande och Ariel äter som en häst. Hon visar alla tecken på dräktighet. Dårrycken, då hon far omkring som ett jehu, som hon brukar bjuda på varje morgon och kväll har upphört. På sin höjd kan hon bjuda på ett litet krumsprång när hon måste lätta på trycket av glädjebubbel.

Hallontuttar

Jo men visst ... de matta, vita, platta tuttarna har blivit en aning fylligare, blanka och lätt rosa.

Jag är så lyckligt att jag inte vågar tro på det. Men jag hoppas, hoppas, hoppas och håller tummarna för att det verkligen tagit sig.

Om det gått vägen väntas smått runt den 10 april 2009.