Parningsdags

Ariel har hållt låda i tre nätter (läs vrålat), är intensivt kelsjuk och vänder rumpan till och trampar som bara den så fort borsten tas fram. Höglöpet går inte att ta miste på. Nu gäller det att agera snabbt eller inte alls.

Valet stod mellan att låta henne gå igenom detta löp som kan hålla på veckovis eller ringa och fråga om hon får komma till en hane. Har redan sedan tidigare fått klartecken från ägarinnorna till två potentionella, väldigt fina hanar. Känns bra att ha två att välja på, rent av lite lyxigt särskilt när tajmingen är lite dålig.

Väl medveten om att det är precis inför nyårsfirande med alla förberedelser beslutade jag mig för att försöka bespara Ariel det lidande som det trots allt innebär med långa löp. Ariel har löpt sen innan jul. Hon har mycket långa och starka löp så för hennes skull valde jag att iallafall fråga. Kan inte få mer än ett nej.

Med tanke på att det är med kort varsel och ont om tid, slog jag en signal till Salos matte och ursäktade så mycket och tog mod till mig och frågade om han var ledig och om hon ville ta emot oss, trots tiden. Den rara människan sa att vi var välkomna med Ariel, så i eftermiddag bär det av. Ariel kommer att mycket glad.

Känns även väldigt roligt att det blir Salo igen (på bilden). Särskilt när det föll ut så bra ut sist, vilket Esprit med sitt Ex1 är ett finfint litet kvitto på.

Om - tid och färgutfall

Kombinationen Ariel och Salo kan ge blåmaskade och blåtabbymaskade småkissar. Chansen är 50-50. Sist fick vi två underbara blåtabbyungar, så lite håller vi tummarna för solida den här gången. Egentligen spelar det ingen roll eftersom tabbysarna är så kollosalt söta. Till att börja med håller vi tummarna för att hon tar sig.

Tecken på om hur det har gått lär visa sig i runt den 20 januari.
Eventuella kattungar beräknas anlända den andra veckan i mars och vara leveransklara i månadsskiftet maj-juni 2010.