Första kärleksmötet

Så har det faktiskt hänt. De första tendenserna till vårsol har fått fart på både Esprits hormoner och mattes hopp.

Esprit stora blå ögon såg lika förvånade och överraskade ut varje gång hon gav ifrån sig ett högljutt mjauande, inte alls likt hennes vanliga "kattprat". Så började kroppen hennes ägna sig åt allehanda gymnastiska övningar, mestadels ålandes och när hennes hennes kärlekskranka rop eskalerade och och dessutom genljöd huset även nattetid var det definitivt dags för en resa söderut -mot fästmannen.

En hektisk arbetstorsdag gjorde att hela bokningen och dialogen med hankattägaren fick föras via sms eftersom jag satt upptagen i olika möten hela dagen. Kändes lite ovanligt att inte få talas vid på riktigt innan men här fanns ingen tid att förlora och det fungerade. Direkt efter arbetsdagen åkte jag hem och hämtade Esprit med tillbehör. Sen bar det iväg på en 30 mil lång resa, enkel väg.

Solen sken och vägen framför oss låg torr och fin. En biltur att njuta av. Trodde vi ... Döm av min förvåning när vi möttes av en ordentlig vind och hiskeligt regnväder i Varberg som sedan uppgraderades till lätt snökaos. Det fina väglaget på E6:an byttes mot snötäckta vägar utan möjlighet att se framåt eller skymten av väglinjer. Det fanns inget annat val än att lätta på gasen och rulla på i lagom anpassad hastighet.

Mötet

Lite sena men välbehållna fick till sist Esprit träffas sin tilltänkta. Esprit som inte är särskilt van vid andra katter än Ariel gjorde ett fräsande, kanske i ren förskräckelse, när Easy gjorde ett försök till vänligt hälsande. Gentlemannamässigt gjorde han en lov förbi henne och lät henne vara. Strök förbi några gånger utan att verka allt för intresserad och undvek på så vis fortsatta utfräsningar. Esprit tittade ömsom på matte och allt mer intresserat på den vackra katten. Jag gjorde en långsamblinkning till Esprit, när våra ögon möttes, som hon besvarade. Det kändes bra och med tanke på vår långa resa hem och det usla vädret var det ett tecken så gott som något att ge sig av. Det utvecklade sig fint och hon såg trygg och tillfreds ut, det var dags att lämna de tu ifred.

Sagt och gjort. Överlämningen gick så bra som det kunde gå. Resan hem blev om möjligt ännu värre och ovädret gav inte med sig förrän i Kungsbackatrakten. De sista 3 milen hem fanns det däremot inte ett spår av något oväder här var vägarna lika torra och fina som när vi åkte.

Kan inte säga att jag blev särskilt förvånad när vi vaknade upp i ett vintervitt landskap morgonen därpå. Ovädret hade hunnit i kapp oss under nattens småtimmar.

Möjligen ungar i maj

Nu håller jag tummarna för att ordentligt tycke uppstår och att hon blir dräktigt. Det här är första kärleksmötet för Esprit, men som väl är inte för Easy så jag hoppas, hoppas att allt ska gå bra.

Små rara kattungar i slutet på maj hade varit en perfekt tajming, med tanke på att jag börjar mitt nya jobb i juni.

Planer planeras

Är så glad över att har fått lov att låna underbara IC White Treasure's Easy to love till vår Esprit. Easy har allt vi önskar: ett underbart temperament, bredden och formen på huvudet, pälsen och en härlig utstrålning. En riktig nallebjörn. Bara älskar jag hans små väl placerade rundade små öron och hans blå ögon som man bara kan drunkna i. Sen har han en skön stil. Alla som träffat honom vet vad jag talar om - ingen kan koppla av som Easy.

Vi har stora förväntningar på kombinationen Easy och Esprit. Easy vet vi har gett flera väldigt fina avkommor. Esprit är ett oskrivet kort eftersom detta kommer att bli hennes första kull. Men vi tror att det kommer bli superfina ungar. Esprit har en fin stam och vi hoppas att hon ärvt sin mamma Ariels fina egenskaper som avelshona. Ariel har varit fantastisk, väldigt duktigt med kattungarna och inte minst viktigt med okomplicerade förlossningar.

Gott nytt år med glada nyheter

Nu har jag fått provsvaren och dessutom gått igenom dom med SVAs veterinär, som gav det glada beskedet att Esprit är 100% frisk och kan användas i avel. Eftersom hon bevisligen varit utsatt för smitta och har gjort sig av med viruset har hon nu ett mycket bra skydd mot det. Vilket är väldigt bra, enligt veterinären. Veterinären försäkrade även att Esprit inte kan smitta en blivande partner.

Jag är så lättad och glad.

Ariel kommer precis som planerat att kastreras för att njuta sällskapsdamens ljuvligt avkopplande dagar.

Katteri på sparlåga

Funderar en hel del på katteriets framtid, just nu. Är inte säker på om det blir någon fortsättning. Kommer absolut inte att göra mig av med katterna utan det är själva uppfödningen det handlar om.

Mina båda kattdamer har kommit in i någon slags loj och skön höstdvala. De nobbar varje inbjudan till kattgården eftersom de anser att det inte anstår en riktigt kattdam att ge sig ut i busväder. På sin höjd blir det en expressvända ut och sen blixtsnabbt in igen. Väl inne slår sig Ariel gärna till ro på fårskinnsfällen framför fönstret och ligger sen där och snusar frisk luft från den lilla glipan i fönstret. Uppenbarligen rätt nöjd med tillvaron.

Esprit sover bort dagarna för att kvickna till vid halvfyrasnåret varje morgon. Då tar hon till alla medel för att få igång tråkigt sovande familjemedlemmar. Rispa på tapeten, "stångas" med huvudet, nafsa lätt och krafsa på fönsterkarmen är några effektiva tilltag. Rätt påfrestande men hon är trots allt rätt go när jag till sist ger vika och fångar in henne i famnen när hon stångats för femitelfte gången. Rätt hög mysfaktor trots den tidiga timmen när jag känner att hon slappnar av och spinner nöjt.

Vila i frid

Älskade Melody, vilar under de vackraste höstblomster.

Hon var en saga allt för god för att vara sann.

När vintern släpper taget och våren gör entré, då ska Cream Beauty-krokusar spira som en hälsning till värmen och minna oss om vår allra vackraste kattflicka. Då när de söker ljuset, slår ut sina kronblad och gör vår trädgård vacker ger de oss hopp om värme. Precis som Melody gav oss sin värme - kärleksfull, full av tillit.

Så oerhört tacksam för de sex underbara månader vi fick tillsammans.

Melody - du fattas oss

Hon kommer hem

Det är med viss bävan och oro den här morgonen som jag äter min frukost. I början av veckan kom ett vänligt brev med en för innehållet ganska klinisk rubrik "Separatkreming". I vänliga ordalag beklagade de sorgen och ville nu meddela att det gick bra att hämta hem Melody.

Först dyker det upp en del praktiska tankar. Förstår att jag får henne i en liten ask, men hur liten. Är den som en tändsticksask eller bara snäppet under en människo-urna? Är den värdig min lilla vackra flicka. Tänk om den är jätteful och rent av lite läskig.

Sen kommer känslorna. Klarar jag att sitta där i väntrummet och vänta bland alla de andra med alla mina tankar och sen framföra mitt ärende utan att känslor och tårar kommer forsande? Hur fixar man sånt?

Vi bestämmer oss för att åka ner till djursjukhuset båda två. Eller rättare sagt jag frågar min man om han kan följa med eftersom jag känner att jag inte vill köra hem. Som tur är har han gått med på det. Nu är det bara en stund kvar innan vi måste göra oss färdiga och åka.

I kväll brinner vårt ljus för Melody

Älskade lilla katt

Lilla Melody har somnat in. Min lilla underbara blåögda docka finns inte längre. Jag är så innerligt tacksam för den tid vi fick. Minns glädjen när jag fann henne och hon faktiskt fick lov att bli min. Bara lyckan att ha fått rå om Melody den allra vitaste, vackraste, vänligaste och tillgivnaste lilla varelse med de allra raraste blå ögon man kan tänka sig, kan mäta sig med den hjärtskärande saknaden. Men, snart, snart ska jag bara minnas de roliga, mysiga, tokiga och härliga stunderna vi fick tillsammans.

Underbart är kort och livet ett lån - en gåva - en skatt.

Som hon - en alldeles underbar liten katt.

Melody

8 november 2009 - 21 augusti 2010

vila i frid