Snart ...

Sex dagar kvar tills vi får hämta hem vår lilla docka, Melody. Väntar och längtar, räknar dagarna och kollar att allt som borde förberedas är klart.



Det är av största vikt att hon känner sig välkommen. Vad gör man då, jo vi har köpt henne en alldeles egen fluffbädd och dottern har lovat att hon får sova hos henne de första nätterna. Hon har ett jättestort rum med både soffa och en jättesäng med ett underbart duntäcke.

Misstänker att det kommer att bli ett kollosalt mysande de första kvällarna. Det kan ju vara skönt för Melody att få koppla av och få lite egentid efter att ha umgåtts med Ariel och Esprit och alla nya intryck under dagen. I rummet finns det gott om plats för allt som en liten kattflicka kan tänkas behöva. Dessutom kan det vara skönt för henne med ett begränsat utrymme att utforska i lugn ro, utan överinseende av andra katter, för att så sakteliga utöka efter hennes egen upptäckarlust och temperament.

Trots Melodys litenhet fick jag ändå känslan av att hon var en väldigt trygg liten flicka redan första gången vi träffades. Men det kan såklart bli lite annorlunda när hon plötsligt hamnar i en ny miljö med främmande katter. Det skulle inte förvåna mej det minsta om Melody smälter in och känner sig hemma direkt. Det vore naturligtvis det mest glädjande trots alla förberedelser inför hennes ankomst. Om det skulle bli så, så står dörrarna öppna så att hon kan välja sov- och mysplats bäst hon behagar.

Ska bli spännande att se vem hon knyter an till först. Vi står alla med öppna famnar, självklrt vill jag att hon ska välja just mej, men valet är helt och hållet hennes.

En sak är säker. Esprit kommer att bli mycket förtjust - som får en lekkamrat.

Dag 21 ...

Dag 21 har passerat och jag är osäker. Hur jag än tittar och hur mycket jag än vill så är det bara med mycket god vilja som man kan urskilja en antydan till de hallonröda omisskännliga tecknet på dräktighet.

Ariels ljuver är förvisso inte kritvita men knappast hallonröda. Magen hennes är rund och trind men den kan ju visa sig rymma andra godbitar än just kattungar eftersom hon äter med god aptit.

Undrar sa flundran ...

Tillökning

Så hände det sig att det glada budskapet kom. Hon skulle bli min - den lilla blå honan som hade spunnit så gemytligt i min famn vid vårt allra första möte.



Brorsan höll full show och charmade skiten ur mig alldeles. En bedårande lila buspojke som satt som en staty med huvudet på sned en långlång stund och tittade på de långväga besökarna. Plötsligt verkade han bestämt sig för att tanterna skulle livas upp och hittade på allehanda krumbukter och bustrick, alltifrån hänga i bordsduken till att låtsasmumsa på granbarren i sopskyffeln. Det fick önskad effekt en hoper aktiverade tanter och kattgossen var nöjd.

I ett ombonat kattkrypin låg en blå liten kattunge, hans syster, en blåögd liten birmaflicka skönt betraktande besökarna. Just en sådan där liten blå tös som jag vill ha. En flicka som tyckte det var helt ok med lite avkopplande mysbuskill på magen. Inte gick det att låta bli att klämma lite extra på den lilla sötnosen. Lite trivsamt gos, satte igång ett bedårande ljudligt spinnande och strax därefter hade sömnen övermannat henne. Den sovande lilla dockan trängde för varje andetag sig allt djupare in mitt hjärta. Det var lätt att förstå att uppfödaren ville behålla henne men jag sa ändå att jag är intresserad av henne om, utifall att, hon skulle få för sig att ändra sig.

Efter moget övervägande bestämde uppfödaren sig för att hon trots allt inte skulle behålla lilldockan och att jag om jag var intresserad kunde få köpa henne.

Om jag var!

Lördagen den 6 februari kommer den lilla att flytta in och vi välkomnar henne med öppna famnen, full med gos och mys samt en gnutta bus.

2009 katteriet i korthet

Året färgades av kattungar, möte med drömkatten, klubbyte och inte minst utställningsdebut.

DE-kullen, Diesel & Esprit

Största händelsen i katteriet 2009 var naturligtvis när Ariel fick Diesel och Esprit. Två underbara blåtabbybarn.

Diesel flyttade in hos en familj med birmaflicka i Göteborg.

Esprit såg lovande ut och fick stanna kvar hos oss. Lovande sa även domaren på hennes första utställning.

Utställningsdebut

Dagen innan lucia var det dags för både Esprits och min utställningsdebut. Esprit var 8 månader när hon ställdes ut och tävlade i klass 11.

Ex 1 till Esprit

Hade inga som helst förväntningar på utställningen mer än att genomföra den utan att skämma ut oss fullständigt. Desto större överraskning blev det när Esprit fick ett Ex 1 med sig hem med finfina omdömen. Att hon dessutom blev uttagen till nomiering gjorde inte glädje mindre även om jag just då inte riktigt förstod vad som hände. I nomineringen blev hon 3:a, slagen av underbara White Treasure's Easy to Love och en norsk skogskatt. Gissa om det var en stolt matte som gick hem den kvällen. Esprits bedöming finns på vår hemsida.

Klubbyte - från SNRF till Darak

För att kunna ställa ut Esprit var jag tvungen att göra ett klubbyte. Det var inte utan tveksamhet som jag till slut beslutade mig för att lämna SNRF för att gå med i danska Darak. SNRF har jag varit otroligt nöjd med.

Darak har visat sig vara en kanonförening med ganska många svenska birmauppfödare, så jag känner mig välkommen och i gott sällskap.

Drömkatten - Frozen Heart

Ibland dyker det upp någon som får ens hjärta att bubbla till. Så var det när jag mötte virvelflickan och drömkatten Frozen Heart. Den lilla blå birmahonan som hade allt det som jag önskat. Vi fick glädjen att ha henne hos oss i några veckor. Hon utvecklades mycket under dessa veckor från en mycket blyg flicka till en busig virveltös och tog en stor plats i mitt hjärta.

Tyvärr visade det sig att hon hade en överraskning, som innebar att hon inte är lämplig för avel och utställning. Det gjorde att jag var tvungen att lämna tillbaka henne. En sak är dock säker hon kommer att bli en fantastisk sällskapskatt och ge sin nya ägare mycke glädje och mys med sina tokiga upptåg och tillgivna sätt. Lyckost hon/han!

Sökandet fortsätter ...

Det kan låta grymt att lämna tillbaka drömkatten bara för en enda sak - och det vill jag lova - det var det. Det var först efter mycket lirkande jag fick familjen att gå med på att öppna vårt hem för en tredje och definitivt sista katt.

Familjen var tidigt mycket eniga om att en katt räcker fullständigt. När jag ville behålla Esprit var de ordentligt tveksamma, de hade det ena motsträvia argumentet efter det andra till varför vi inte skulle behålla. Som tur var lyckade Esprit trollbinda tre av fyra familjemedlemmarna och numer är hon allas gullegris. Med gott stöd, kvinnlig list och uthållig övertalning lyckades jag förhandla mig till ytterligare en katt och lova en maxgräns på 3 katter.

Idéen med Webberiet's är bedriva avel och ställa ut den påtänkta avelskatten för att få en proffessionell bedömning som underlag för framtida matchningar. Det är med många kriterier som den sista katten i vårt katteri måste uppfylla om hon ska inta få den sista platsen. För min del spelar det ingen roll om det tar 1 månad eller 10 år innan jag hittar henne. Det viktigaste är att det klickar till vid mötet och att ömsesidigt tycke uppstår. Sen ska alla de andra bitarna också trilla på plats. Stam, typ, sockor, färg, ögon, och temperament, så klart, så sökandet fortsätter kanske finns hon där ute någonstans ... någon dag.

Tack

Varmt tack till alla er som hjälpt och stöttat mig under det gångna året:

• Annika - White Treasure's för råd och stöd vid klubbyte och utställning
  
• Mary - Backkara's för bekantskapen med drömkatten


• Elin för lånet av Salo
  
• Annmi för dina trevliga kommentarer i bloggen


• Göteborgsfamiljen för att ni gett Diesel ett bra hem


• ABC-kullens familjer för bilder och berättelser
  
• Stina med familj för trevliga kattsamtal och besök


• SNRF för att ni är så hjälpsamma och trevliga
  
• Min egen familjen, såklart, för att ni finns