Hjälp, slagsmål i kattbajslådan!

I sömnen hörde jag ett rasslade, ungefär som när katterna leker och sen ett "man va' faaaaan". Raskt därpå stod maken vid min säng med äcklad min. "Du kan ta hand om DIN katt i badrummet". Klev upp ur dimma och hann knappt glänta på dörren förrän Melody for ut som raket. En något fläckig raket hann jag notera innan kroppen for iväg efter henne.

Melody hade definitivt inte tid för sedvanlig godmorgon hälsning i sitt smutsiga och förnedrade till stånd. En vild kattjakt satte in gång efter en fläckig liten kisse som for mellan rummen och som gång på gång slank ur våra nävar. Även om det inte kändes så, så var hon snabbt infångad och tillbaka i badrummet.

Så kom det sig att Melody fick sitt bad. Inte alls så där pedagogisk och under lugna, former som brukligt. En frottéhandduk i badkar - katt i - dusch. Voila! Så duktig. Hårtorken var inte uppskattad men även det gick riktigt, riktigt bra. Med lite påföljande gos och mys var snart den traumatiska upplevelsen glömd och buslusten tog överhand.

Vad hände egentligen?

Även om jag inte såg hur det hela gick till så har jag min egen teori om hur kom det sig att det blev så galet.

Ariel har kommit in i en lekfull period och gör tjurrusningar med attack precis som Esprit och hon gör så gott som varje morgon. För lilla Melody är det ohyggligt hemskt när monstertanten kommer farandes som ett jehu rakt mot henne. Hon drar. Vid en vägg eller ett hörn tar det slut och stackars Melody som bara ser det galopperande hårmonstret komma allt närmare tar till det sista försvar hon har. Hon morrar.

Då stannar Ariel förvånat upp och fattar inte varför det inte blir någon brottning. I det förvirrade tillståndet hörs det ytterligare en morrning. Det är mer än Ariel tål. Här inbjuds det till lite uppfriskande och välgörande lek och så har skitungen mage att morra åt henne. Det är mer än Ariel tål och far ut med en daskning. Melody fräser (det var väl det hon visste HON är ett monster). Ariel får nog och går med värdiga mycket sura steg därifrån.

Förmodligen var det så att Melody var i kattlådan när monstertanten uppenbarade sig i ingången. Melody kände sig trängd - morrade - Ariel klippte till - Melody lägger sig ner för att visa att hon ger sig eller så kommer hon helt enkelt inte förbi Ariel varpå den förargliga missfärgningen i pälsen uppstod.

Så ser min fortfarande något dimmiga teori ut just nu här i soffan efter att ha avklarat x antal duschar och sedvanliga morgonrutiner alldeles på tok för tidigt.

Ska bli riktigt skönt att få komma till jobbet idag.