Bortrövad

Hon hade inte alls tänkt att flytta utan hade hittat ett nytt fiffigt gömställe som vi aldrig skulle hitta. Det var bara det att uppfödaren såg när hon snabbt som en vessla kilade in bakom sitt gömställe. Ett bra gömställe var det sannerligen - där in under tv-bänken. Det tog en stund och stora kraftansträngningar att få fram Zezzan.

Till sist var alla papper klara, Zezzan satt i transportburen och resan hem kunde början. I fyra långa timmar satt en förundrad, smått vettskrämd liten katt i bilens baksäte på väg till sitt nya hem och familj. En liten hjältinna. Inte så mycket som ett pip eller krafsande under hela långa resan.

Vid halvtiotiden på kvällen var vi äntligen hemma. Zezzan fick sitta kvar i transportburen när Ariel och Esprit nyfiket nosade på buren som nu luktade så konstigt. När Esprit upptäckte att det faktiskt var något där inne vände hon resolut på klacken och gick därifrån. Fegisen. Sen var det dags för den lilla att få komma ut och röra lite på sig. Så vi tog in henne i badrummet som vi belamrat med allenada handukar för att kakelgolvet skulle bli mer inbjudande för en liten katt. Hon visade inget intresse för att lämna buren så det var bara att lyfta ut henne och visa toalåda och hålla sällskap medan hon undersökte sin omgivning. Någon särskild upptäcktsfärd blev det inte eftersom hon bara letade efter en vrå där hon kunde krypa ihop. Så fort hon hittade den, blev hon där. Både Ariel och Esprit släpptes in, en i taget, för att hälsa. Av Esprit fick hon ett "välkomnande" morrande och Ariel nöjde sig med att titta på hårbollen innan hon bestämde sig för att "den" var fullständigt ointressant och ville bli utsläppt igen.

Tyckte att det fick vara nog med äventyr för idag. Eftersom jag inte ville att hon skullw lämnas alldeles ensam och övergiven sin första natt i sitt nya hem inkvarterades hon i dotterns rymliga tonårsrum. Kisslåda, mat och gömställe allt i ett tryggt stort rum slog de tu sig till ro och Zezzan sov utsträckt med en tass på dotterns arm den största delen av natten.

Vid sexsnåret började hon leta och mjaua efter mamma och syster men slutade och kröp in under sängen och somnade om igen tills jag kom och väckte henne vid nio-tiden. Ville försäkra mig om att hon hittat toa och mat samt att hon kanske börjat vänja sig något vid sin nya familj.

Det verkade faktiskt lite så när hon började spinna i famnen. Gullplutta =*