Parningsdags

Så var det dags för en kärlekdate igen. Vrålandet började ta på våra krafter och hon visade tydligt vad det var hon ville. Pinsamt nog mitt på kalasdagen, men turligt nog var kalasgästen själv en luttrad kattuppfödare. Hon tyckte absolut att jag skulle åka iväg med henne.

Kalaskillen Salo bor nästgårds, nåja iallafall om man räknar inom kattkretsar. Själv är jag nästa beredda att åka hur långt som helst för att komma till en bra hanne. Nu hade jag turen att ha en precis i grannkommunen.

Så jag gick och ringde

Faktum var att jag skämdes en aning att ringa så pass sent på kvällen men jag hade inget val. Nästa dag skulle jag iväg till Stockholm och Ariel var verkligen redo. Man kan inte få mer än ett nej. Salos snälla matte meddelade att vi kunde komma samma kväll.

Pang på röbetan

Döm av vår förvåning när de tu så gott som omedelbart satte igång utan att ta notis om de två generade mattarna i samma rum. Det var en ny erfarenhet för mig. Herregud vad gör man? Vi stod där och vågad inte tala med varandra under hela akten, rädda för att störa dom. Måste ha sett komiskt ut.